13.000 f.Kr -
5000 f.Kr

Isen
När isen dragit sig tillbaka från södra Skandinavien (ung 13.000 f.Kr.) var landet en öde tundra. Det dröjde fyra tusen år innan isranden dragit sig tillbaka ända till Norrland. Under tidsperioden 7000 till ung 5000 f.Kr. fanns visserligen Östersjön till som en stor issjö, men då Sydvästskandinavien, som först blev isfritt, reste sig efter det kilometerhöga glaciärtäckets enorma press fanns inga Bäst, inget Öresund och knappast något Kattegatt. Uppland fanns inte alls på den tiden, knappt heller Värmland och Östergötland: det var alltsammans två stora bukter av Ancylussjön och av västerhavet, som möttes vid ett smalt näs söder om Degerfors.
Inga människor - inga vampyrer...

Invasionerna
De tidigaste nomaderna i området dök upp ung 7000 f.Kr i Skåne. Jordbruk dyker upp ung 3000 f.Kr. Omkring 2000 f.Kr sker ett flertal invasioner söderifrån, upp över Jylland. Krigiska stammar bosätter sig i området. Det är av olika skäl sannolikt att erövrarna utom hästen och den elegant slipade, tydligt stridsyxan medförde dyrkan av den med åskan associerade anförarguden Tor till Norden. Urinvånarna dödas eller förslavas under de nya och utan tvivel ganska strägna herrarna, vilka nu blir storbönder eller godsägare omkring 1800 f.Kr.
Det krigiska folket som anländer är kinfolk till Fenris Barn och med dem följer naturligtvis hamnbytarna. Endast ett enstaka par vampyrer, gangreler, som rört sig vid utkanterna av dessa folk kommer att bli de första av Släktet i Skandinavien.

Bronsåldern
År 1500 f.Kr börjar bronsåldern. Inflytandet från medelhavsvärldens högkulturer börjar under yngre bronsåldern att öka. Dyrkan av solguden blir populärare i och med att klimatet blir kyligare och regnigare. Under hela den yngre bronsåldern och den efterföljande järnåldern skedde grava klimatförändringar i Norden: landet blev allt solfattigare, regnigare och skördarna slog ideligen fel.

Järnåldern och Romarna
Ungefär år 500 f.Kr börjar en storskalig utvandring från Norden, söderut, med anledning av det solfattiga klimatet och de dåliga skördarna. De flesta invånarna stannade visserligen kvar och kämpade vidare, men emigrationen var ändå påtaglig.
Romarna får under de efterföljande århundradena upp ögonen för att det finns germanska barbarer inte blott norr om den "Herkynska skogen" i mitten av Tyskland, utan också vid det stora "Sverbiska havet" i norr, vid den sk "Oceanen". Redan före år 100 e.Kr talar den romerksa hävdatecknaren Tacitus om ett folk högt uppe i norr ute i själva havet. De kallades sviones, dvs svear, bebyggde en örik skärgård och var fruktade, då de var starka genom flottor och vapen.

Oden i Europa
Vid denna tidpunkt förflyttar sig en gangrel vid namn den högste (All High) eller Odin tillsammans med de germanska stammarna och kommer att utgöra ett gissel för Rom framöver. Under 200 och 300 e.Kr befinner han sig i mellaneuropa, och kommer under denna period i upprepad konflikt med Ventrue och Malkavklanerna av Rom. Hans mål sägs vara att krossa de gryende civilisationerna.

Oden möter Germanicus
Under slutet av 400-talet möter han Germanicus. Det var hat vid första ögonkastet. Det sägs att Germanicus lyckades vända ett flertal av de germanska stammarna mot sin herre, och med hjälp av den nyligen förkunnade statsreligionen Kristendomen kom så Den Högstes slutliga grepp att släppa över de germanska stammarna.

Ynglingaätten
Vi slutet av 400-talet går mycket av den gamla bodebebyggelsen ute på öarna i Östersjön under. Orostider råder, och folkvandringen skapar stora problem. Under denna tid framträder framför alla stammar och stater i området, det uppsvenska sveafolket. Det tar successivt allt mera avgjort ledningen över hela mellansverige och slutar med att småningom underlägga sig först västgötarna, så östgötarna, varigenom det svenska folket uppstått.
Silverklornas inmarsch sker i Skandinavien och erövrar makten från Fenris Barn. Det sista fästet, Uppsala föll vid 400 e.Kr, och Ynglingaätten, en gren av Silverklorna lät lägga sitt religiösa och sekulära säte på denna plats för att påminna de besegrade om vem som var deras herrar.

Odens krig mot hamnbytarna
Omkring år 500 anländer gangrelmethuselan Den Högste, eller Oden till den skandinaviska halvön tillsammans med sina avkommor. Denna methuselah såg det okuvade folket som en tillgång, en armé att vända mot sin fiende. Under de kommande två århundradena slog Den Högste kilar mellan hamnbytarna, och dessa kom att försvagas av interna strider. Slutligen föll ynglaätten ihop och under denna period försvagades garoumakten i Sveariket för att slutligen falla samman i samband med Ingjald Illrådes avskaffande av vassalsystemet. Småkungarna, som oftast bestod av kinfolk till Fenris Barn eller av dessa garoukom i ett uppror att krossa de sista resterna av Ynglaätten. I samband med detta kom också den cearn som legat ute i Gamla Uppsala att sina. Något som garou skuldbelagde Odin. Den splittrade garoustaten kom att efter ynglaättens fall utkämpa en serie blodiga konflikter om kungamakten. Dessa strider orkestrerades av Den Högste. Allt för att försvaga hamnbytarna, och ett flertal av dem skall ha gått i hans ledband.

Ulf Wulfenkinder
Omkring 620 e.kr skapas Varg, som då hade namnet Ulf Wulfenkinder. Han förflyttade sig sedemera upp till Sverige under 600-700 talet och sökte sig till mellersta Sverige, runt Örebrotrakten. Där gavs han namnet Varg av lokalbefolkningen.

Oden erövrar Uppsala
När han konsoliderat sin makt på 700-talet har han erövrat Gamla Uppsala, som kommer att fungera som hans maktcentra fram till 1000-talet.

Vikingatiden
Vikingatiden sägs börja året 793, eftersom det var då Lindisfarnes kloster i Nordenland stormades. Svenskarna deltog i färderna i västerled, men inriktade sig i huvudsak österut. I början av 800-talet beger sig de legendariska ruserhövdingarna Rurik, Sineus och Truvor över Ålands hav, där de grundlägger ett välde med kontroll över de viktiga ryska handelsvägarna. På andra sidan havet omfamnas Rurik och i rask följd anläggs nu köpstäder och borgar: i Novgorod, Bjelosersk och Kiev. Denna sistnämnda borg skall ha anlagts av de samverkande vikingabröderna Askold och Dir, dvs Höskuld och Dyre. Efter Ruriks iscensatta död regerade Oleg för ruriksonen Igor och införlivade Kiev med det mäktiga Gårdarike eller "Svithiod det stora".

Iona plundras
Det irländska klostret Iona plundras av vikingar.

Odens hämnd
De kvarvarande Silverklorna insåg att deras framtid hade sopats bort. I öster, och över Ålands hav fanns dock möjligheter för att skapa sig riken. Detta blev Novgorod och Kiev. Av de kvarvarande hamnbytarna kom de att fördrivas från Sveariket eller förslavas av Odins avkommor. Hamnbytarnas folk kom att sluta upp bakom den högste, som sågs som Odin både av människorna men också av han själv. Hans hämnd mot fastlandet, och mot klan Ventrue kom att ta sitt ursprung i vikingatågen i österled. Ghoulade, dominerade eller bara frälsta kom vikingarna att slå till mot den civiliserade världen, en värld som sågs som ett hot, en fiende. Förutom de engelska öarna anföll vikingarna också kustområdena längs med norra europa, men också mer vågade anfall mot bland annat Paris iscensattes.

Iona plundras igen
Det irländska klostret Iona plundras än en gång av vikingar.

Iona plundras ytterligare en gång
Det irländska klostret Iona plundras en tredje gång av vikingar.

Det första dokumenterade försöket att etablera kristendomen i Skandinavien var ett samarbete mellan tre klaner: Ventrue, Toreador och Nosferatu. Ventrueklanen med sin sekulära kontroll över den framväxande civilisationen kom genom vikingatågen att utsättas för de häftigaste angreppen. Förutom de engelska öarna blev också Hansan med sitt fäst i Lübeck under antoninen Albertus och hans barn, staden Hamburg under Ventruefursten Altenburg och Hardestadts avkomma, Bremens furste angripna. De tillsammans med furstarna i ett antal andra städer som utsatts eller hotades bildade det nordtyska förbundet. En sammanslutning av huvudsakligen Ventruefurstar i ett försök att koordinera, stärka försvar och angripa mot Odins hämnd - vikingarna. Ett av deras projekt var kristnandet av norden. En av deras pålitliga ghouler- Ansgar fick uppdraget. Till en början gick uppdraget väl, men när dess närvaro slutligen nådde Oden kom reaktionen snabbt och hårt i form av anfallet mot Hamburg. Staden skövlades och brändes som ett svar på försöket till kristnandet av Birka. Också kyrkan i Birka brändes.

Vikingaby i Dublin
En vikingaby upprättas i Dublin, Irland.

Ventrues erbjudande
En snabbt ihopsamlad allians av Ventrue försöker underminera Vikingarna genom att assimilera dem. Vikingar erbjuds makt och ansvar mot att de försvarar och upprätthåller ordning.

Den dåvarande kungen av Svealand - Olof Skötkonung var även ghoul till Den Högste. Skötkonungs första mera framträdande politiska aktion var hans allians med Sven Tveskägg av Danmark och Erik Jarl i Norge mot Olav Tryggvason av Norge.
Vad Skötkonung inte visste var att det nordtyska förbundets utsände - Caius Germanicus, lyckats att ta kontrollen över både Tveskägg och Jarl. Båda dessa krigarkungar var Germanicus trogna genom blodsbandet som de erhållit som ghouler. Olof Skötkonung kom till en början att motstå de frestelser som Germanicus lät ana. Också Olav Tryggvasson, kung över Norge stod under Den Högstes kontroll. Toreador- och Nosferatuklanen under den från Konstantinopel förvisade Eudoxia av Estergorm och Oliver Stavross hade under denna period lyckats att föra in kristendomen i Danmark. Deras plan var att "övertyga" Skötkonung om kristendomens budskap, och få honom att döpa sig. Därefter genom sveakungens kristande slå till mot Den Högste genom religionen. Så kom också att ske. Hur de lyckades att bryta Den Högstes kontroll över sin ghoul Skötkonung förblev ett ämne att spekulera kring under de mörka nätterna. Endast Olof Tryggvason var nu lojal till Den Högste, och med en sådan numerärt överlägsen motståndare var utgången given. Trots denna framgång kom Eudoxia och Stavross ej att kunna utnyttja sitt övertag. Visserligen spreds kristendomen, men framgången var bara säkrad i södra Sverige. Svealand motstod försöken till kristande.

Dmitrij Nemkovitj till Gotland
Tidigt på 1200-talet anläder Toreadoren Dmitrij Nemkovitj från Ryssland som första besläktade till Gotland..

Varg till Skottland
Varg förflyttade sig till Skottland och tar sig namnet Wolf.

Jönköping tillkommer
Jönköping grundlades av Kung Magnus Ladulås år 1284 då handelsplatsen vid Junebäcken blev upphöjd till köping och marknadsplats. Jönköping blev en viktig militär postering mot Danmark.

Magnus Ladulås omfamnas
Kung Magnus Ladulås omfamnas 1290 av en okänt kainit. Han beger sig samma år till Jönköping för att där skapa ett furstendöme tillsammans med en handfull trogna besläktade.

Olof Skötkonung återvänder från de döda
Olof Skötkonung bevisar sin existens genom att med hjälp av ett antal danska kainiter belägra Jönköping.

Digerdöden
Digerdöden börjar sprida sig österifrån över Europa och hemsökte både Danmark och Norge.

Svarta Döden når Sverige
Den svarta döden kommer till Sverige och börjar härja fruktansvärt, även bland stormännen och prelaterna, ehuru kungahuset, som vistades i Finland, undgick smittan. I Stockholm låg liken i högtals på gatan, och i Uppland skall blott en sjättedel av befolkningen ha överlevt, liksom Västergötland, Gotland och Värmland svårt hemsöktes.

Magnus Ladulås försvinner
Furst Magnus Ladulås försvinner i ett mörker mitt framför sitt primogenråd och staden faller i händerna på Olof Skötkonung.

Det stora Anarkupproret
Anarkupproret som slogs ned under 1400-talet kom inte att beröra Skandinavien. Sveriges starka styre kväste all upprorsstämning i landet.

Camarillan grundas
Toreadoren Rafeal de Corazon håller sitt berömda tal som leder till Camarillan och Maskeraden.

Sabbatens flykt till Skandinavien
Även om Anarkupproret inte märktes av i Skandinavien, så var det omöjligt att inte lägga märke till Sabbaten när de tog sin tillflykt hit under 15 och 1600-talet. Enbart neonaterna var envisa nog att börja bråka med styret i Sverige. De flockar som orsakade bekymmer jagas snabbt och obarmhärtigt ned av städernas starka Camarillastyre. Resterande Sabbat motarbetade inte utgången utan hjälpte istället till med utrotandet av uppstickarna.

Fredsavtalet med Sabbaten
De äldre flockarna skrev hösten 1528 under ett fredsavtal med Camarillan, där de tilläts bosätta sig i Sverige så länge maskeraden hölls.

Gustav Wasa omfamnas
Gustav Wasa omfamnas den 23 september 1560 av en utländsk Ventrue.

Det Stora Sabbatkriget
Gustav Wasa håller sitt berömda tal i Stockholm 1563, strax efter Sabbatens nya räder över hela Europa. Camarillan och Sabbaten hade levt sida vid sida tillräckligt länge. Det Stora Sabbatkriget påbörjas och Gustav Wasa väljs till krigsherre över Sverige. Kriget blev långvarigt och ödesdigert för båda sidor.

Dmitrij lämnar Gotland
Dmitrij Nemkovitj återvänder till Ryssland från Gotland. Kort därefter anlände en grupp Brujah- och Gangrelvampyrer som blivit förvisade från Estland. De etablerade sig på ön och Prinsen över Stockholm lät sin högra hand, Charles Movander, åka ner för att bli Prins över Gotland.

Thules Herdar bildas
1686 bildas flocken Thules Herdar på skokloster slott utanför Uppsala. Trots stöd från två nomadflockar i området genomför de aldrig något angrepp mot Uppsala. Ett mysterium än i dag då Camarillan endast kunde räknas sju vampyrer. Istället skrivs ett nytt fredsavtal gällande enbart Uppsala. Detta leder till att Uppsalas besläktade ställer sig utanför kriget.