Från den kalla norden, den tjocka skogen och snöklädda bergen, från områden där vilda bestar och monster har sitt ursprung kommer även klan Gangrel. Endera djurlika och endera insiktsfulla, så förkroppsligar de det mest fruktade rovdjuret bland vampyrsamhället. Det är från dem som sagor om skräckinjagande saker liksom Grendel och de norska bärsärkarna har sitt ursprung. Obestridda mästare i vildmarken, är klan Gangrel fruktade och respekterade för sin starka förmåga att överleva. Vissa ryktas till och med ha samröre med de fruktade Lupinerna, och visst får klanens formskiftande förmågor och djuriska utseende många att tänka på legenderna om varulvar om natten.

Klanens historia är öppen för debatt. Vissa hävdar att de är sprungna ur samma ätt som klan Ravnos, medan andra hävdar att de är en helt separat klan (fiendskapen mellan Gangrels och Ravnos kan ofta vara mycket stark). Klan Gangrel bryr sig inte mycket om rykten dock, de utbyter historier när de möts, testar sin styrka i strid och undviker alla politiska rävspel. För en Gangrel är överlevnad mer än nog.

Tidigare var de en del av Camarillan, men de bröt sig abrupt loss. Olika teorier cirkulerar om vad som låg bakom deras beslut, men på sitt vanliga enstöriga sätt vill de inte diskutera saken. Inte alla medlemmar i klan Gangrel lämnade dock Camarillan – vissa stannade kvar i lojalitet eller vänskap, medan antitribu Gangrels fortfarande hävdar sin lojalitet mot Sabbaten. Det är bara att klanen som helhet inte längre orkar bry sig om politik efter århundraden av Camarillans inflytande. Detta leder naturligtvis till att en Gangrel är misstänkt vid Camarilla hov, och utan en Justicar eller representant i den Inre Cirkeln så kan de bli utsatta för politisk förföljelse – men få av klan Gangrel bryr sig egentligen.

Överlevnadsmänniskor, skogsmän och djurvänner utgör den stora massan av klan Gangrel, så de har inte mycket användning för politiska färdigheter eller sociala intrigörer. Oftast så iaktar en Gangrel ett potentiellt nytt childe ett bra tag, och bedömer hennes individuella tuffhet, vilja och vandringslusta. De som sållas bort i granskningsprocessen ignoreras eller blir ett gott kvällsmål. De som väljs ut och omfamnas, lämnas ensamma att klara sig själva efter uppvaknandet. En Gangrel sire betraktar oftast den nya vampyren på avstånd, och ingriper bara om direkt fara hotar – annars väntar hon tills hennes nya childe har bevisat sin värdighet innan hon presenterar sig själv och börjar upplärningen.

Rollspelstips:
Du kommer från en ätt av väderbitna upptäcktsresande, både levande och odöda. På medeltiden bestod klan Gangrel av vikingar och krigare, och i moderna dagar är ni fortfarande upptäcktsresande och vidhåller krigarandan. Du bryr dig inte om politik, Jyhad, Camarillan eller Sabbaten – de är ovesäntliga för dig. Med hela evigheten framför sig, varför kasta bort sin ödödlighet på fåniga sociala rävspel? Det finns nya horizonter att se och nya områden att erövra. Djurens rike är ditt kungadöme, och du ger din lojalitet enbart till dem som är värdiga krigarens hjärta.

Discipliner:
Animalism, Fortifikation, Metamorfosis

Fördel:
Många vampyrer är vilsna och sårbara utanför stadens gränser, men Gangrel består av väderbitna nomader som kan överleva i nästan vilken terräng som helst. Trots att Lupiner gör resor osäkra för alla Besläktade så är klan Gangrel bättre lämpade att resa på väg eller ute i skog och mark bortom människans civilisation. Denna vandrande livsfilosofi gör att Gangrels sällan uppfyller alla de krav som Camarillan eller Sabbaten ställer på sina medlemmar. Bägge sekterna ser genom fingrarna med klan Gangrels förmåga att vandra iväg, och kräver sällan en formell presentation vid deras ankomst i en stad. Få prinsar eller Biskopar skulle kunna upprätthålla ett förbud mot Gangrels vandringar genom sin stad så det är knappast någon idé att försöka.
   Gangrels har ett visst samröre med Lupiner då och då. En ensam Gangrel riskerar förmodligen livet om han skulle konfronteras med Lupiner, men de flesta inom klanen vet i alla fall hur man håller sig borta från deras område och vad man kan göra för att inte förarga de formbytande dödsmaskinerna. En Gangrel som spenderar mycket tid i vildmarken kan lära sig Lupin-kunskap genom att observera (och förhoppningsvis undvika) Lupinerna. Detta betyder inte att en Lupin är mer vänligt inställd till en Gangrel än någon annan Besläktad, men en Gangrel vet i varje fall hur man beter sig för att överleva om man skulle träffa på en formskiftare.
   Alla Gangrel får en gratis Poäng i färdigheterna: Zoologi och Överlevnad.

Nackdel:
Bestens kännetecken syns tydligt i ansiktet på en Gangrel. Varje gång en Gangrel går i Hysteri så ådrar hon sig ett djuriskt drag. Fortsatta Hysterin orsakar dessa drag att bli allt mer tydliga eller så uppenbarar sig nya egenheter i utseendet. Äldre Gangrels liknar knappt människor längre, då de har katt- eller hundlika öron, spetsiga naglar, pälstufsar här och var, kattögon eller ännu underligare saker. Varje gång en Gangrel går i Hysteri så förlorar hon en permanent Social Egenskap på grund av sitt utseende. Denna sänkning kan aldrig köpas bort eller avlägsnas, utan någon form av magisk hjälp (som Vaghet eller Vicissitude). Högst fem negativa Egenskaper kan samlas från denna nackdel.

Blodslinjer:
Inom Sabbaten existerar det en liten stadslevande grupp rovdjur som kallas för ”City Gangrels” eller ”Stadsgangrels”. Dessa vampyrer härör från en av de två Gangrel som ursprungligen anslöt sig till sekten, och de omfamnar uteslutande från de människor som överlever i staden – kriminella, gatufolk, den lägre arbetarklassen, etc. Dessa Stadsgangrels har lärt sig disciplinerna: Kinetik, Vaghet och Metamorfosis. De lider av samma svagheter som sina övriga klanmedlemmar, men tenderar att få drag av stadlevande djur så som morrhår från råttor, kattsvans och dylikt.